För ett antal veckor sedan åkte mamma in på sjukhuset då hon inte alls mådde bra, men det var aldrig något jag skrev om här på bloggen då det var väldigt jobbigt för mig. Jag gillar inte alls sjukhus och att besöka mamma som var helt normal på sjukhuset var inte roligt. Man kom fram till att mamma var utbränd och fick bli sjukskriven. Det påverkade våra liv ganska stort. Allt blev helt annorlunda. Och det har varit jobbigt.

 

Mamma skulle tillbaka till sjukhuset för att göra ett ryggmärgsprov, några dagar efter mådde hon dåligt igenom och lyckades själv ringa ambulans som kom och hämtade henne precis när jag kom hem. Endast 2 % drabbas av bieffekter (tror det var 2 %, väldigt några i alla fall) efter detta prov och mamma var en av dem. Mamma har legat inne på sjukhuset nu under helgen och får starka medicinerna så hon ska slippa ha ont av bieffekterna. Hon kommer bli bra, men det är fortfarande tungt. Allt detta är jobbigt att skriva och jag vill inte skriva allt för mycket i mån om min familj.

 

Det jobbigaste är i alla fall att pappa och Johanna åker upp och hälsar på mamma. Men för mig tar det bara stopp. Jag kan inte. Det är för jobbigt att vara på sjukhuset, även fast jag gärna vill träffa mamma. Nu har jag yttrat mina känslor.