Lyckan just nu är obeskrivbar, för igår överlevde jag Tjejmilen 2013! Är så stolt över mig själv över vad jag lyckats åstadkomma och speciellt eftersom jag inte löptränat så jätte mycket. Kände av min astma lite under loppets gång, men jag fick aldrig ont av den så som jag brukar. Sprang gjorde jag tillsammans med min kära moster Jane och vi sprang på ca 1h 30 min. Mycket bättre än vad jag trodde vi skulle klara av!

 

När jag väl såg mål sprang jag på som bara tusan och känslan att springa över målgången var så himla kul! Pappa skulle varit stolt över mina löpsteg om han hade varit där. Att sedan på medaljen och den omtalade ostkakan var gräddet på moset. Efter en kort vila fick vi skynda oss till bussen där alla redan väntade. Fick inte en chans att stretcha och vaden krampade så fort jag tog det första steget upp på bussen. Inte så skojsigt direkt. När vi väl kom hem stannade vi på konsum där jag köpte en Marabou Daim, längtade så mycket efter att få äta en under hela milen! Sen blev det grillat när vi kom hem.

 

Jag är så stolt över mig själv och Tjejmilen kommer det bli flera av! Helst redan nästa år, men jag hoppas då vara i USA som utbytesstudent. Nu ska jag gå och lägga mig! Imorgon väntar skola, hoppas jag lyckas ta mig upp ur sängen. Träningsvärk är inte att leka med...